I ”Väldigt sällan fin”, Umeåbaserade Sami Saids debut, får vi följa Noah som i romanens början tar tåget till sin nya studentstad. För Noah som helst vill fokusera på studierna i religion och att läsa om Eritrea kommer omvärlden oroväckande och komiskt nära i studentkorridoren. Lika mycket som”Väldigt Sällan Fin” handlar om identitet, handlar den om hur det är att vara människa 2012. För vad är inte mer karaktäriserade för vår postmoderna värld än en tillhörighet till många olika identiteter; det är också en av de tydligaste skiljelinjerna mellan då och nu. Idag lever vi i en global värld med influenser och tillhörigheter till och från hela världen, där rörligheten är central, till skillnad från tidigare då individens liv karaktäriserades av singulära, ofta nationella identiteter. På så sätt ligger också Saids roman oerhört mycket i tiden. Den ger uttryck för vår tids ständiga förhandlande mellan olika identiteter, vare sig det gäller fotbollslaget, yrkesrollen, landsändan eller det