Tamara Drewe utspelar sig i den lilla engelska byn Ewedown, dit titelfiguren, en ung och vacker journalist, återvänder för att sälja sitt föräldrahem. I Ewedown finns även ett gästhem för författare, som drivs av Beth Hardiman och hennes ständigt otrogne man Nicholas, en framgångsrik deckarförfattare. Handlingen kretsar kring hur bybornas liv påverkas av Tamaras återkomst. Det är en lättviktig men väldigt charmig historia, baserad på Thomas Hardys "Far from the Madding Crowd". Boken är en hybrid mellan text- och serieberättande, en teknik som använts av och till av serieskapare från Dave Sim till Garth Ennis. Jag brukar sällan tycka att det fungerar särskilt bra, eftersom serier och prosa har väldigt olika rytm. Det brukar kännas som att det ena berättarflödet (vare sig det är prosan eller seriedelen) dominerar, och det blir därför lite störande när det bryts. Men "Tamara Drewe" är ett exempel där kombinationen fungerar väl. Kanske beror det på att varje enskilt textinslag är ganska k